min hjärna går på högvarv.

jag blir galen.

vet nästan inte vart jag ska ta vägen.

så mycket känslor och tankar på en och samma gång.

jag blir galen.

jag vill bara gråta, men jag kan inte.

varför är det alltid så?
att när man behöver gråta som mest, så går det inte..

sist det var så här så slutade det på psyk för min del.

vill verkligen inte tillbaks dit igen.

vill klara mig själv.

jag vet att jag klarar mig själv.

men om jag börjar skada igen och om det blir för mycket.

ja, då vet ni vart ni hittar mig.

psyk.

den 25e ska jag iaf träffa min psykiatriker.

ska väl bli trevligt..

antar jag.

vet inte vad vi ska diskutera riktigt.

men jag ska iaf föreslå en höjning av min medicin.

känner inte att den fungerar så väl som den borde kunna göra..

sen vill väl hon diskutera min senaste intox.

även fast det inte finns så mycket att diskutera.

jag var utan en medicin för länge = jag blev koko.

ingen större fara på taket liksom.

saknar fredde så det är sjukt.

skakar.

vet inte vart jag ska vända mig.

vem jag ska prata med.

vad jag ska säga.

allt är bara så jävla sjukt.

jag orkar inte.

FAN!!!

Vila i frid älskade vän!