Jag skulle aldrig förlåta dig.

inte ens om de vore så att vi var de två sista människorna på jorden.

jag har aldrig hatat någon, men dig kan jag säga att jag hatar rakt ifrån hjärtat!

håller på att bli galen tror jag.

vet knappt in eller ut.

lögner.

gå bakom ryggen.

bullshit.

allt bara snurrar.

tankarna blir knappast klarare ju fler dagar som går.

idag har jag varit på terapi iaf.

individuell och grupp.

jag och min terapeut kom fram till ett slutdatum för min terapi.

den 12 april är det slut.

så om 2 veckor gör jag min sista dag på DBTn.

kommer ju självklart alltid ha med mig DBTn i mitt liv, men jag kommer sakna att ha gruppen till hands.

mina fina tjejor som jag har lärt känna.

tur att man kan träffas utanför gruppen också!

men...

jag är ju så jävla dålig på att träffa folk.

får bättra mig helt enkelt.

:)

annars idag mår jag helt okej.

inte lika mycket ångest som igår.

igår sov jag hela dagen.

orkade verkligen ingenting.

bara sov och sov och sov.

jag behövde det.

fred & kärlek.

em.

just nu är livet en jävla fitta och jag har lust att be alla dra åt helvete.

folk ljuger.

går bakom ryggen..

snackar skit.

för vad?

rädda sitt egna skinn?

nä, fyfan alltså.

så jävla ledsen och besviken.

orkar inte ens skriva för jag är så jävla ledsen.

ärlighet folk, ärligheeeeeeet!

fred & kärlek.

em.

jag är ledsen och besviken.

på mig själv.

hur jag har valt att lösa problem.

inte alls så som jag har lärt mig.

utan tvärtom.

vaför?

jo.

jag vet inte.

satt länge länge och övervägde.

vad ska jag göra?

är det rätt?

är det fel?

kom fram till att "jo, det är rätt. du är värdelös! du förtjänar inte bättre!"

visst är det skevt att man kan komma fram till att man är värdelös och inte förtjänar ett skit?

skevt som fan.

jag måste sluta intala mig själv om att jag är så jävla dålig.

men det är svårt.

folk vill att jag ska dela med mig, samtidigt som dom inte orkar.

hur ska jag göra?
ska jag sluta skriva?

jag får ju folk att må dåligt.

men samtidigt vet jag att jag hjälper en del folk också.

fan vad svårt.

aja. skitsamma.

jag skriver ibland.

ibland inte.

just nu kände jag att jag var tvungen.

det är så det är.

ha det gött i solen vänner!

fred & kärlek.

em.

idag är jag tröttmössa.

är utmattad både fysiskt och psykiskt.

det har varit ett par påfrestande dagar.

psykologen kunde inte sätta adhd diagnos på mig för min och min storebrors barndomsamnes skiljde sig för mycket.

jag kommer dock få all hjälp som personer med adhd får.

känns skönt.

även om jag inte fick diagnosen så kommer jag ändå få hjälp.

jag ser ljust på framtiden.

igår var en helvetes dag.

mådde så jävla dåligt.

måste verkligen fixa fram pengar till abilify.

jag blir helt koko.

det går upp och ned vare dag och jag orkar fan inte.

jag vill vara stabil och må bra.

:)

jag har dock inte lika mycket och stark ångest som jag hade förut.

det är enstaka dagar nu istället för ångestattacker varje dag.

så jävla skönt.

äntligen!

visst, livet är långt ifrån perfekt men jag kan hantera det liksom.

hur mår ni?

fred & kärlek.

em.

Jag har blivit utmanad av Sophie (http://www.tweenerpie.blogspot.se/) och ska berätta fem saker ni inte vet om mig.

Shit vad svårt.

1. Jag sög på tummen ganska länge, för jag kände trygghet med att göra det.

annars blev det kaos i mitt huvud. Därför jag har så snea tänder också.

2. Jag hatar folk som ljuger och pratar skit bakom ryggen på mig och jag behöver inte tänka mer än en gång innan jag slår till personen.

3. Jag har slått ner min pojkväns lillasyster flera gånger, hon har äevn slagit mig lite smått. Förra gångerna har jag skämts, denna gången känner jag ingen skam eller något, då jag anser att hon förtjänar det mer än väl.

4.Jag hjälper aldrig till här hemma, inte för att jag är lat eller så, utan för att jag får ingen stimuli av att pilla i hemmet. Det tar mig 3 dagar att byta i kattlådan, en vecka för att försöka diska och sjuhundraelva svåra år för att duscha. Stackars min pojkvän.

5. Jag är mer rädd för att INTE få en diagnos av min neuropsykiatriska utredning än vad jag är för att få en diagnos.

idag är jag både arg, besviken, ledsen, förbannad osv,.

jag försov mig till psykologtiden idag.

jag skulle fått reda på resultatet av utredningen.

höll på att börja gråta när jag vaknade och insåg att jag inte fick reda på det idag.

det förstörde hela min bild av denna dagen.

planerade att ligga i sängen hela dagen och bara tjura.

men bexu släpade upp mig och drog med mig till centrum.

han sa att jag skulle må bättre av det.

och han hade rätt.

nu efter att ha varit i centrum

efter att ha fått två goda mackor i kroppen,

mediciner i magen

och efter en kopp kaffe så mår jag bra! :)

Jag är inte lika glad som igår, men visst fan är jag glad.

Ringde iaf till Carema så fort jag insett att jag försovit mig.

Fick en ny tid redan imorgon.

:)

ibland har man tur.

hoppas bara fan att jag inte försover mig till det.

jag får be någon som går upp tidigt att ringa och väcka mig.

för av bexus väckarklocka vaknar man ju verkligen inte av.

:p

idag får vi se vad som händer.

kanske kanske leka med peter och odinne.

hoppas!

dom har äntligen kommit hem från thailand nu.

äntligen!

har saknat dom i nästan ett år nu.

och nu kommer vi äntligen att få leka.

hihi.

:)

nu ska jag göra nått vettigt, typ...

lägga mig i sängen!

fred & kärlek.

em.

jag måste säga att det är faktiskt trevligt att må som jag gör just nu.

det är både lite läskigt samtidigt som det är helt underbart!
kan faktiskt aldrig minnas när jag har mått såhär fint tidigare.

:)

jag har lite hopp på framtiden.

allt är inte bara svart längre.

jag har långt kvar på min resa, men jag har ändå kommit en ganska bra bit på vägen.

det känns positivt.

på tisdag ska jag som sagt träffa min psykolog och få reda på resultatet av ADHD utredningen.

då får vi se vad den visar.

jag måste erkänna att jag är lite nervös.

jag vet faktiskt inte varför.

det är bara att gå dit och acceptera känslan som kommer då.

jag klarar det.

hon är ju så gullig min psykolog.

jag har i några veckor inte kunnat äta min medicin Abilify.

jag hittar den helt enkelt inte hemma.

den är spårlöst försvunnen.

jag ska leta mer.

men iaf.

effekten av att jag inte har ätit denna medicin har gjort att jag under några veckor nu inte kunnat hålla humöret på en jämn nivå.

jag blir lättare arg.

skäller på bex och beter mig som jag gjorde förut.

självklart är det inte i samma utsträckning som det var tidigare,vilket känns jävligt bra.

jag använder mig av olika tekniker till att klara vardagen bättre nu och det märks i mitt tankesätt att det har skett en stor förändring, även om jag de senaste varit mer ostabil än nu.

Nu ska jag äta nått gott och njuta av sällskapet jag har här, en underbar pojkvän, en fin vän och katterna.

kärlek på hög nivå!

fred & kärlek.

em.