fan.

det känns sjukt hur mycket jag svänger i mitt humör nu när jag inte har kunnat ta min abilify.

upp och ned upp och ned.

helt galet.

ena veckan vill jag dö.

andra älskar jag livet.

sen vill jag dö.

sen älskar jag livet.

ni behöver inte vara oroliga för mig, det är bara en effekt av att inte ta min medicin.

har inte råd att hämta ut den.

har inte råd att hämta ut min antidepressiva och mina sömnmediciner heller.

jävla pengar.

men det löser sig.

allt löser sig tillslut.

har en förpackning abilify här hemma någonstans.

jag fick den av saila.

otroligt snällt!!

Men jag hittar den inte.

den är spårlöst borta.

hemskt!

mina lergigan forte är också borta.

helt sjukt.

och min antidepressiva är slut.

galet galet.

idag ska vi kanske hem till Zum för att fira St Patricks day.

blir dock ingen alkohol för oss då vi saknar pengar till det.

men det gör mig inget.

jag hade roligt i 6 månader utan alkohol.

:)

men visst, ska inte sticka under stolen med att det skulle vara nice med en, två öl iaf.

men jag klarar mig alltid.

:)

hur mår ni kära läsare?
märker att det är fler som läser när jag mår dåligt än när jag mår bra.

hur kommer det sig?
är det roligare att läsa om folks olycka än glädje?
:)

fred & kärlek.

em.

fåglarna kvittrar utanför fönstret.

det är mulet, men varmt.

jag är glad.

igår var jag på terapi.

var så otroligt skönt att få prata ut lite.

få ur sig alla funderingar och få höra av henne att det inte är JAG som är det stora problemet, utan faktiskt människor i min "omgivning".

kan ju inte säga att dessa människor är i min omgivning, eftersom jag gör ALLT jag bara kan för att undvika dem.

jaja.

jag har iaf kommit över det där nu.

igår på terapin, både individuella och gruppen, så märkte jag hur jäävla mycket jag faktiskt har lärt mig genom DBT.

jag använder mig av de olika redskapen jag har fått och det känns sjukt bra.

utan DBT:n hade mitt liv varit totalt upp och ned fortfarande.

så jag är sjukt jävla tacksam att jag har fått gå dom här 2 åren i DBT.

:)

det är lätt något av det bästa som har hänt mig i mitt liv.

utan DBT, ingen jag.

idag blir det bara chilla.

imorgon kanske hem till Zum eller leka med mikimela.

jag har ju råkat dubbelboka mig.

fan.

får se imorgon vad jag orkar överhuvudtaget.

svårt att säga såhär i förhand.

hur har ni haft det då?

fred & kärlek.

em.

jag har inte skrivit på ett tag.

det har varit en del uppåt så har inte haft någon större lust att skriva faktiskt.

har helt enkelt glömt bort det.

se det som en positiv grej att jag inte skriver.

det menar på att jag mår bra.

:)

för några dagar sedan föll allt.

livet bara rasade i sån fart.

allt bara föll.

jag vet helt ärligt inte vad som hände.

men jag hade ingen lust att leva längre.

allt var mörkt.

svart.

hopplöst.

trodde alla ville se mig död.

hemskt det där.

hur hjärnan kan fungera och vad den säger till dig.

jag var iaf dum.

så nu är det slut med alkoholen.

okej att ta en öl någon gång, men ingen mer fylla på ett tag.

det förstör bara mitt psyke.

klarar inte den drogen.

nu är iaf allt mer stabilt.

jag har inte så mycket ångest längre.

jag tror inte längre på att folk vill se mig död.

jag vill heller inte dö.

så ja, man kan säga att det är stabilt.

inte bra, men okej liksom.

har även kommit fram till en hel del saker i veckan.

en jävligt skön grej.

och det är att jag faktiskt aldrig kommer kunna förlåta "henne".

aldrig.

inte efter alla glåpord, alla lögner och allt skitsnack.

speciellt inte efter alla lögner.

skitsnack och glåpord kan jag ta, men fan inte att folk sprider falska rykten om mig och sen inte kan stå för vad man själv gjort.

då går du fet bort i min värld.

som jag har saknat och kännt mig dum.

nu är det slut med det.

så jävla skönt!

:)

visst, jag kan ta emot ett förlåt, men jag kan nog inte ta det in i hjärtat.

ett förlåt kommer nog heller aldrig komma ur denna personens mun.

så inget att oroa sig för.

:)

hur mår ni?

fred & kärlek.

em.