sitter här i datarummet på avdelning 31.

väntar på att klockan ska gå.

så jag kan träffa läkare.

sen kommer bex på besök efter jobbet.

annars är det väl ingen annan som kommer.

eller jo, saila kommer imorgon kanske.

och kanske mikimela.

läkaren trodde jag skulle bli här allt från 5 dagar - 2 veckor.

vi får se hur stabil jag blir.

missar plugget och allt.

men jag får se till att bli sjukskriven.

annars ja. då vet jag inte.

då får jag väl försöka plugga härifrån.

får se hur det går.

just nu känner jag för att gråta lite.

men det kommer inga tårar.

det bara smärtar i bröstet på mig.

ska be dom sätta in stesolid sen så jag kan överleva.

i värsta fall blir det oxascand, men då ska jag ha 10mg inte 5.

annars då?

hur mår ni?

nån mer än jag som är på slutenvården?

måste tacka för alla fina kommentarer jag får.

det värmer verkligen i dessa mörka stunder!

tack tack tack!

jag har så mycket att skriva egentligen, men inget också.

vet inte.

folk dömmer mig.

det gör ont.

samtidigt upplever jag de hemska om och om och om igen i huvudet.

tårarna bara rinner ner för min kind då.

blir förlamad.

panikångest.

någon stryper mig.

någon håller fast mig.

det är det jävligaste.

hur orkar man allt?
hur mycket skit ska man behöva gå igenom?

hur mycket ska man orka?

ja, inga svar har jag iaf.

har ni?

känns som alla kollar konstigt på mig.

som typ "vem fan är du? vad fan gör du här?"

dom är väl förvånade att ett psykfall som jag orkar sitta framför datorn istället för att ligga i min säng och gråta.

men datorn hjälper mig skingra tankarna.

nu har jag babblat för mkt.

lär bli ett par inlägg från mig under denna vistelsen.

:)

mycket nöje.

fred & kärlek.

em.

 

junkgirl

29 november 2011 11:49

vi orkar mer än vi vill orka, men man kan ju undra om man har orkat om man är i ett sånt tillstånd att man inte orkar ta hand om sig eller sköta ett jobb eller sånt. är ungefär så jag ser på vad vi orkar. när man inte längre är i stånd att ta hand om de basala grejerna så har man nått en (i många fall tillfällig) gräns för vad man orkar. men det positiva är ju att vi ofta kan komma över saker, tänka på annat och fixa till kemiska obalanser. vi har kommit jättelångt i vad vi kan göra för trasiga människor. det är ju alltid något.
sen är vi alla olika stresståliga också. jag krackelerar ju aslätt, vilket jag hatar, för jag vill ju också vara en stark människa som orkar allt normala människor orkar. men jag kan nog bara vara så stark som mina gränser tillåter. men det är iaf bättre än katatoni typ. <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet är bääääst!!!   jag älskar allt som händer, alla jag har i mitt liv! Sörjer de som gått bort, men numera med distans.     Fille - jag älskar dig! <3 ...

oj, så längesedan jag skrev. men det gör inget.     det har hänt en hel del i mitt liv. har gjort slut med killen jag var tillsammans med i nästan 7år. träffat en ny kille. flyttat till södertälje. blivit av med masssa "vänner". Jag...

det har hänt väldigt mycket de senaste månaderna. började med att ligga i sängen i 2 månader efter att fredde och micke hade gått bort. nu tar jag mig ut iaf. orkar lite mer. höjde venlafaxinen till 225mg, så nu börjar det se lite ljusare ut....

sitter hemma och dricker ett glas vin. försöker få över efe och hans tjej. går sådär. får inget svar för tillfället. men snart kanske. skulle vara soft om någon kom förbi, jag är sugen på att göra något. igår var jag så trött, när alla an...

jag må vara jävligt förbannad nu, men jag tänker då fan inte sjunka till eran nivå!   En vuxen människa som inte vet ett piss om mig och en snorunge som blir misshandlad av sin pojkvän.. nja.. inte så viktigt va?   hoppas ni växer upp snart o...